Kapitalägare behöver intressera sig för rättvisare ekonomisk fördelning
Kapitalägare
behöver intressera sig för rättvisare ekonomisk fördelning
Under åren som kommunikatör har jag talat per telefon med ett stort
antal namnkunniga svenska ekonomiska makthavare. Några har jag även träffat
personligen. Det rör sig t.ex. om personer som förekommer på årliga publika
listor över miljardärer. Flera är storägare på industri- och
kapitalmarknaderna. Några få är framgångsrika inom andra områden; artister,
elitidrottare och författare. De allra flesta är hursomhelst väldigt förmögna,
om inte miljardärer så mångmiljonärer.
Inte sällan klargör extremt rika män och kvinnor att de genom olika
engagemang bidrar till en bättre värld - vad de nu lägger för innebörd i det? Förmögna
personer gör ofta gällande att de stödjer vetenskaplig forskning och annan så
kallad samhällsutveckling. Vissa välkända större hjälporganisationer förefaller
också vara prioriterade vid donationer. Ibland – men i betydligt mindre omfattning
– doneras pengar till ideella ändamål inom kultur. Det egna kontrollbehovet är
dock alltid påfallande. Förmögna vill själva styra över sina pengar, de vill
veta vad det går till.
Sverige skulle mer än någonsin vara betjänt av nya initiativ där
kapitalägare – genom större ekonomiska donationer – bidrog till att reformera
Sverige mot ett mer jämlikt samhälle vad beträffar privatekonomi.
Sverige kunde mycket väl vara ett föregångsland där ekonomisk
fördelning manifesterade sig i att ingen medborgare levde under en ekonomisk
standard motsvarande minst 15 000 kronor netto i månaden. I kölvattnet av
ekonomisk trygghet följer nämligen kreativitet och ansvarstagande. Detta leder
till någon form av skapande vilket kan omfatta konstnärliga projekt, ideell
hjälpverksamhet eller arbete i traditionell mening.
Eftersom miljöhoten och de monetära ojämlikheterna blivit påfallande
är det av synnerlig vikt att vi ekonomiska aktivister påverkar rika makthavare
så att de donerar mer av sitt kapital. De måste släppa på sina kontrollbehov
och utveckla en önskan om att medverka till ekonomisk utjämning.
Först och främst behövs ett banbrytande synsätt på individen och
samhället. Istället för att lovsjunga tillväxt; uppstart
av nya företag som producerar produkter och tjänster, måste fler kapitalägare i
större utsträckning investera i enskilda individer. Genom att skapa förutsättningar
för alternativ till traditionellt lönearbete kommer Sverige att åtnjuta vinster
i form av bättre folkhälsa samt mindre slitage på miljön. Istället för att vara
så fixerade vid att skapa nya jobb och starta fler företag vore det gynnsamt
för samhället att låta fler individer åtnjuta det som samhället redan
färdigställt; bibliotek, media, kyrkor och idrottsanläggningar m.m.
I näringslivet förekommer lovprisade ledarskap som givit upphov till
bästsäljande böcker och föreläsningar i ämnet. De har exempelvis berört värdet
av att ge ansvar och inte i alla lägen detaljstyra underordnade chefer. På
samma sätt borde denna människosyn implementeras inom områden som utbetalning
av arbetslöshetsersättning, försörjningsstöd och sjukpenning. Ge istället alla
medborgare en lägsta ekonomisk grundtrygghet! Därmed vore det fullt möjligt att
minska eller rationalisera bort flertalet av våra svenska myndigheter. I många
fall behöver inte alls individer som uppbär ekonomiskt stöd från samhället alls
någon styrning och kontroll från handläggare och tjänstemän på myndigheterna.
Detta hämmar istället deras kreativitet och leder snarare till olust att
arbeta. Även anslag till kulturverksamheter kunde ske under friare former. Idag
hindrar byråkrati och svågerpolitik många frisinnade konstnärssjälar att få
tillgång till de stora summor som kontrolleras av stiftelser samt statliga och
kommunala inrättningar.
Den som känner sig fri och inte lider av negativ stress och kontroll kommer
att ta ansvar.
Bästa sättet att stimulera benägenheten att donera mer pengar vore att
en ny modetrend fick spridning, att det blev ”inne” för rika att skänka bort
stora belopp till mindre bemedlade. Filantropi istället för nya projekt med mål
som tillväxt och full sysselsättning.
På så sätt skulle nya mål om fattigsdomsutplåning, bättre psykisk
hälsa och miljöförbättringar kunna uppnås omgående.
Fri skribent och kommunikatör
Kommentarer