Stäppvargens enkla livsstil – vägledning mot bättre miljö

”Alla initiativ som leder till att vi konsumerar mindre och producerar mindre är BRA!” Så lyder texten på en stämpel jag låtit tillverka för professionellt bruk som kommunikatör. Anskaffandet av stämpeln föregicks av att jag - för tredje gången - läste Stäppvargen, klassikern från 1927 av Nobelpristagaren Hermann Hesse.

Romanen har genom åren vunnit gehör i hela världen, inte minst bland individer som förhållit sig kritiska till konsumtionssamhället liksom den parallella ytliga massmediala skräpkulturen.

Huvudpersonen i Stäppvargen, den ekonomiskt oberoende bohemen Harry Haller, är föredömlig när det gäller miljövänlig livsstil. Hermann Hesses alter ego är nämligen lågkonsument. Hans lösöre består av ett par koffertar ... Garderoben är begränsad till en klädsam ytterrock i borgerlig konventionell stil men för övrigt minimalt med persedlar. Stäppvargen äger inte något omfattande bohag och förnödenheter av allsköns slag. Han hyr möblerat. Dock disponerar han tillräckligt med pengar på banken för att inte behöva förvärvsarbeta.

Med sin enkla livsföring - jämte oberoendet från behovet av att behöva lönearbeta – gör Stäppvargen en samhällsinsats, i alla fall om det är hållbarhetstänkande och globalt miljöansvar som ska eftersträvas.  

Idag har vi en än mer påtaglig överproduktion samt perverterad konsumtion av både förbrukningsvaror och statusprylar. Stäppvargen skulle därför kunna tjäna som utmärkt handledning till dagens politiker och samhällsplanerare eftersom vi alla behöver eftersträva hållbarhet. Det är numera också uppenbart att samtliga kvinnor och män inte behövs i arbete för att ”bygga landet”. Den arbetsbefriade bohemen, med sitt minimala innehav av prylar, borde lovprisas! Stäppvargen lever minimalistiskt och behöver inte stressa iväg i egen bil eller med kollektivtrafik till någon själsligt urlakande syssla. Han kan ligga hemma på soffan och läsa intressanta böcker.

Varför inte se positivt på den som är arbetsbefriad? En medborgare som sliter mindre på miljön. Även arbetslösa borde muntras upp istället för att attribueras som värdelösa samt slippa utstå politikers floskler angående utanförskapets destruktion. Människor som inte förvärvsarbetar gör nämligen hela samhället en stor tjänst. På grund av att de inte behöver arbeta infinner sig möjligheter att upprätthålla en miljövänligare livsstil; exempelvis undvika flängande från den ena platsen till den andra.

Det föreligger allvarliga tecken på att vårt kulturarv tenderar att försummas. Stäppvargen förklarar för sin blivande husvärd att han under sejouren tänker besöka olika bibliotek samt betrakta stadens fornminnen. En seriös ambition.

Tiden är inne för omfördelning av våra skattepengar; mindre till styrande myndigheter och mer till oss individer! Medborgare som intar ett arbets- konsumtions- och produktionskritiskt förhållningssätt, liksom förakt för ytligheter, men vurmar för kontemporär kvalitetskultur samt vårt historiska kulturarv, borde erbjudas en BAS-inkomst som det går att leva på.  

Jonas Thornell

fri skribent