Avbrott för kultur - minst lika välgörande som psykologiska metoder för stresshantering

I samband med undervisning i psykologi och gästföreläsningar om stress för vårdpersonal, blev jag på 90-talet bekant med många läkare och sjuksköterskor. Särskilt väl minns jag en ögonläkare från England, som dessutom hade ambitionen att skaffa sig dubbel specialistkompetens - alltså kombinationen ögon/psykiatri! Av förståeliga skäl blev våra samtal intressanta. Vi diskuterade bland annat skillnader mellan England och Sverige ... Inte minst då det gäller behandling av patienter, förhållningssätt kollegor emellan, men också synen på avkoppling från jobbet.

De kulturella skillnaderna mellan Sverige och England är betydande ...

Enligt vad denne läkare berättade talade kollegorna vid sjukhuset i Sverige nästan uteslutande om just sjukdomar och patienter under lunchen. I England var spörsmålen i samma situation hellre fritidsrelaterade.

Där samtalade man om konst, litteratur, musik och utflykter till landsbygden med mera. Kultur – med andra ord. I England undvek läkarkollegorna helst att nämna arbetet överhuvudtaget när man åt. Lunchen var nämligen inte endast en paus för att nära sig, utan också ett viktigt avbrott - mitt på dagen - för välbehövlig mental avkoppling.

På Madeira, där jag befinner mig i skrivande stund, kommer jag att tänka på en betydligt mer känd engelsman, Winston Churchill. Till huvudorten Funchal med omnejd drog sig nämligen den legendariske Premiärministern en kort period år 1950 för att, åtminstone försöka, koppla av från politiken och istället ägna tid åt sin högt skattade hobby – oljemålning. Churchill hade redan under flera decennier varit sysselsatt med detta, och enligt yngsta dottern Mary, var fadern alltid tyst då han hade pensel i handen eller på annat sätt arbetade med sin konst. I nästan alla övriga sammanhang talade han ständigt. Churchill har själv beskrivit sin vurm för konst och att själv måla i olja som en form av stresshantering.

Avkoppling och återhämtning från jobbet kan mycket väl upplevas genom att du försätter dig i ett tillstånd, och gärna också i en miljö, som fullkomligt kontrasterar till din profession. Därför är jag numera övertygad om att den tidigare nämnda engelske läkaren hade rätt. Det är bra för hjärnan om vi ges möjlighet att skifta miljö och samtalsämnen någon gång under arbetspasset, oavsett vilken typ av aktivitet som normalt fyller vår tid. Att bryta arbetsdagen med ett inslag av konst eller musik kan därför jämföras med flera etablerade psykologiska metoder; Mental Träning; Yoga, Hypnos eller avslappningsövningar på gymmet etc.

Att gå in i en tom kyrka mitt på dagen, sätta sig ned och vara tyst en stund, är ett annat – även av mig personligen - välbeprövat sätt för att skifta medvetandetillstånd och hantera stress.

Jag är övertygad om att vårt svenska samhälle skulle bli mer ”mentalhygieniskt” om vi alla – oavsett yrkesinriktning – skapade fler situationer med stämningar som härrör från kulturlivet. Konstigare än så behöver det i många fall inte vara att hantera stressen.

Jonas Thornell

Fri skribent, tidigare verksam som

högskolelärare i psykologi